Jag heter Sara Friberg och blev snokledare för att lära mig att leka igen! Och för att min sambo tyckte att det vore en kul grej att göra tillsammans. Men det var ju också för att jag fick erbjudandet att bli snoklok för region mitt, dvs för Jämtland-Härjedalen och Västernorrland. Om jag ska kunna hjälpa andra att starta upp natursnoksverksamhet, så behöver jag ju skaffa mig egna erfarenheter. Prova allt material. Gå utbildningarna och så vidare.

Vi har natursnoksträffar för barn och vuxna en gång i månaden på samma plats, på samma tid och med samma koncept. Det vill säga första lördagen varje månad kl.10-12 vid Spjutegården på Murbergets Friluftsmuséum i Härnösand. Vi börjar med namnlek, fortsätter med någon typ av spring eller rörelselek kopplat till årstid och till platsen. Sedan också någon form av lek/aktivitet där man får använda sina sinnen. Om tid finns så avslutar vi också med samma namnlek. Sedan är det brasa. Ta med egen fika eller något att grilla, brukar jag påminna om. Oftast har jag med lite äppelklyftor med kanel att bjuda på.

Olle och jag brukar sitta och spåna om vad vi ska göra kvällen innan. Sedan sover jag på saken, och planerar mer i detalj samma morgon. Jag har börjat att åka och reka kvällen innan istället för samma morgon. Det ger mig mer inspiration. Jag skulle gärna hinna läsa mer om olika lekar, och jag önskar att jag kunde mer om arterna i naturen, men pga min ADD så har jag jättesvårt att komma ihåg dem! Däremot är jag bra på att se och uppfatta vad som händer live.Och på att improvisera om jag bara har en stöd-plan i bakfickan. Oftast utgår vi från de lekar som vi har lärt oss och fått prova på utbildningarna som vi har gått. Vi skapar också egna lekar utifrån konceptet att upptäcka tillsammans med barnen. Ibland letar jag på facebook-gruppen för natursnoksledare om tips. Arbetet med den egna natursnoksgruppen gör vi på ideell tid.

Att ha träffar en gång i månaden gör att vi hinner vila upp oss mellan träffarna. Det blir enkelt, för vi vet ett år i förväg vilka datum vi har våra träffar.
Vi behöver inte lägga tid på att planera. Tack vare samarbetet med Länsmuséet Västernorrland så har vi redan eldningstillstånd, ved och sittunderlag ordnat i förväg för hela året. Vilket också förenklar för oss. De är glada att vi har vår verksamhet där. Vi drar dit folk och lär besökare att vara rädda om platsen. För oss är det också skönt att veta att alla kan ta sig dit kommunalt, och att det finns toalett och en plats att gå in och värma sig på om någon behöver.

Jag stämde av lite med de som hade en natursnoksgrupp för några år sedan i Härnösand, fick överta västar och en snokmaskot. Jag kontaktade också vår kretsstyrelse, och fick tillåtelse att göra en gruppsida på deras Facebook, som jag använder. Se Natursnokarna Härnösand. Jag beställde profilmaterial som tex affischer, men var lite försiktig i början med att marknadsföra oss, eftersom jag inte visste om vi klarade av fler än 15 personer per gång. Det ska ju vara roligt för barnen framförallt!

Än så länge har vi öppna träffar. Första gången kom 14 totalt, dvs vuxna och barn. De var från Syrien, Sverige och Holland. Det var en morfar med dotter och barnbarn, det var en farmor med son och barnbarn. Det var par med barn som kom. En gång kom bara en farmor och ett barnbarn, då var det snöstorm. Roligt är att många börjar bli stammisar, jag trodde att det skulle bli olika personer varje gång. Vi kör i ur och skur. Sist slog vi rekord med över 40 personer! Deltagarna var från Sverige, Kina, Hollad och Ukraina. Det var hela familjer, med små barn och flera tonåringar. Vilken tur att jag har bett om föranmälningar, så att vi var beredda. Vi tänkte stationer nu istället för medupptäckarsamtal vid träd och buskar osv. Namnleken fick vi också göra en variant på, för att den inte skulle ta för lång tid. Vi gjorde Namn-eko-leken. Du säger ditt namn och alla svarar som ett eko. Gick jättebra. Sedan delade jag ut korgar och berättade att de bara fick hämta markfynd. Eftersom alla inte pratar svenska än, så visade jag med nedblåsta grenar och löv och skräp. Jag blev lite osäker på allemansrätten, så jag googlade innan och insåg att mossar och vanliga växter som lingonris och blåbärsris inte är olagligt att ta, men jag valde det säkra före det osäkra. Inte störa och inte förstöra, som filmen om allemansrätten säger. Det är det som är bra med att vara natursnoksledare. Jag lär mig nytt varje gång. Och får chans att lära om, och repetera.

Visst händer det att jag är lite nervös innan, men bara man är närvarande i nuet och lyssnar på vad som fungerar och inte, så blir det lättare och lättare. Faktiskt känns det lite som julafton varje gång. Att få se barn och föräldrar leka tillsammans, människor som aldrig träffat varandra förut, som inte ens talar samma språk. Det är stort. Och att släppa prestigen och bara vara barnens medupptäckare i stunden. Det ger mersmak. Det är så inspirerande!

En bra sak med att vara natursnoksledare är att jag kan hålla på med detta hela livet om jag vill. Det spelar ingen roll vilken ålder man har. Man kan också vara hur ung som helst. Målet är ju att våra 10-åringar ska börja få lära sig att bli ledare. Så att de kan starta träffar med andra blivande tonåringar tillsammans med fältbiologerna. Om de vill såklart.

Jag och Olle har lovat att göra detta året ut. Sedan får vi se. Jag tror att vi kommer fortsätta länge än. Eftersom vi är sambos så blir utbildnings-resorna till Kristianstad, Lerum på västkusten och träffarna i Stockholm roliga minisemstrar också! Och vi börjar ju bli en del av en enda stor snokfamilj! Så många roliga människor från hela landet som vi har fått träffa!