Alunskiffer är en komplex bergart


Alla gruvprojekt innebär miljörisker, men vid brytning i alunskiffer är både osäkerheterna större och processerna mer tekniskt krävande än vid traditionell gruvbrytning i urberg.

Svar på debattartikel i Östersundsposten 2/3 2026

Företrädare för två prospekteringsbolag menar att alunskiffer inte är ”en unikt farlig bergart” och inte behöver ytterligare reglering. Detta är en förenklad beskrivning av en bergart som i själva verket är både komplex och riskfylld.

I den alunskifferutredning (SOU 2020:71), som bolagen hänvisar till, konstateras att ”den komplexa sammansättningen i alunskiffer gör att det är svårt att bedöma miljöriskerna och valet av lämpliga skyddsåtgärder.” Alunskiffer innehåller många olika ämnen, där uran, tungmetaller, svavel och höga halter av organiskt material är vanligt förekommande. De eftersökta metallerna förekommer oftast i låga halter, vilket leder till mycket stora avfallsmängder.

Att riskerna är kända gör dem inte mindre. Därtill finns betydande teknisk osäkerhet. Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) har i sitt remissvar till promemorian Att åter möjliggöra utvinning av uran (Ds KN2024/02540) exempelvis påtalat att den utvinningsprocess som Aura Energy nämner ”[...] aldrig testats i skiffersystem och inte ens demonstrerats i laboratorieskala under realistiska betingelser; dokumentation saknas helt.”

Bolagen framhåller att Sverige har en strikt miljölagstiftning och att ytterligare reglering skulle vara onödig. Erfarenheter visar dock att när problem uppstår är det ytterst staten och lokalsamhället som får bära ansvaret. Lagstiftning förändras också över tid, och dagens miljöregler är inte alltid tillräckliga för alla verksamheter.

Energiomställningen och EU:s ambition att stärka tillgången till kritiska råvaror, genom förordningen CRMA, lyfts som argument för brytning. Men att en fyndighet innehåller strategiskt viktiga metaller innebär inte att den automatiskt är lämplig att exploatera.

KVA nyanserar även argumentet om självförsörjning i sitt yttrandet till promemorian om uranutvinning ”[...] tillfaller som regel utvunna metaller samt nästan hela vinsten det utländska bolaget och ej markägare kommuner i regionen eller nationen Sverige. Dock kan Sverige och EU givetvis dra nytta av de utvunna metallerna genom att inhandla dem när de bjuds ut på världsmarknaden [...]”. Uttag av råmaterial kommer att behövas även inom ramen för en hållbar omställning, men det kan inte tillåtas ske på bekostnad av andra viktiga intressen. Storsjöbygden är rik på sådana, varav höga naturvärden, vatten, jordbruk, rennäring, kulturmiljö och friluftsliv kan nämnas.

Bolagen uttrycker en önskan om en mindre polariserad debatt, vilket är välkommet. Samtidigt uppstår polarisering sällan för att risker påtalas, utan när komplexa frågor förenklas och berättigade farhågor avfärdas. Att påpeka miljörisker är inte att bidra till polarisering eller motsätta sig omställningen, utan att ta ansvar för hur den genomförs.

Det är sant att alla gruvprojekt innebär miljörisker. Men för alunskiffer är osäkerheterna större och processerna mer tekniskt krävande än vid traditionell brytning, vilket också framgår av särskilda expertyttranden till SOU 2020:71.

Jämtlands Gruvgrupp, del av Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen

LRF Jämtlands län

LRF Berg

Bli medlem i Sveriges största miljöorganisation

Var med i kampen för en friskare natur och starkare miljöpolitik. Du får den prisbelönta tidningen Sveriges Natur fem gånger om året.

Bli medlem i dag

Relaterat innehåll