Biologisk mångfald är grunden

(Detta är del 2 av 3 i artikelserien Skogen vi ärvde – en serie texter om värdet med skogen och kärleken till skogen, och hoppet om en annan väg. Artiklarna är skrivna av Jämtlands skogsgrupps skrivargrupp – en del av motståndet mot skogslandskapets utarmning i Jämtland och Härjedalen. Här hittar du del 1.)

I Sverige kallar vi oss ofta för ett ”skogsland”. Men har vi verkligen förstått vad det innebär? Vi pratar mycket om skogarna som en källa till resurser, men vi förlorar något grundläggande varje gång vi gör kalhyggen. Vi förlorar den biologiska mångfalden.

Biologisk mångfald handlar om mer än att bevara enstaka arter. Det är grunden för ett fungerande ekosystem. Skogar som är rika på liv – där olika arter av växter, djur, svampar och mikroorganismer samverkar – är också stabilare, mer motståndskraftiga och mer produktiva. Ett exempel är att barkborrarna hålls i schack av cirka 300 arter som agerar naturliga fiender. Men en skog utan biologisk mångfald är en skog som långsamt tappar sin förmåga att stödja liv, både för de arter vi känner till och för alla de vi kanske inte ens har upptäckt än. 

När vi pratar om arter som knärot och tretåig hackspett är det lätt att se dem som enstaka individer i ett större ekosystem. Men deras existens är långt ifrån obetydlig – de är så kallade signalarter, vilket innebär att deras närvaro och hälsa speglar tillståndet i hela ekosystemet. Knärot är en orkidé som trivs i äldre, orörda skogar. Försvinner den, är det ofta ett tecken på att den livsmiljö den och även många andra arter kräver håller på att gå förlorad.

Detsamma gäller tretåig hackspett, som är beroende av död ved och gamla träd för att hitta föda och häckningsplatser. Men den gör mer än att bara spegla skogens hälsa – forskning visar att den bidrar aktivt till den. Genom att äta granbarkborrar är den en av arterna som hjälper till att hålla populationen av denna skadeinsekt till en ”lagom” nivå, vilket i sin tur kan rädda granar från att dö av barkborreangrepp. När arter som dessa försvinner, är det inte bara biologisk mångfald som går förlorad – utan också naturens egen motståndskraft.

Men varför är det här viktigt ur ett större perspektiv? Jo, för att ekosystem är som ett nät där alla delar är sammanlänkade. Om vi bryter ett enda band i detta nät – som när en art försvinner – riskerar vi att hela systemet blir svagare. Skogar med en rik biologisk mångfald hjälper till att reglera vattenflöden, binda koldioxid, skydda mot erosion och upprätthålla jordens bördighet. Det finns flera andra fördelar; som att den står emot bränder och stormar bättre än trädplantager utan lövinblandning och hyggen där solen gassar och skapar torr mark. Om vi förstör skogens grundsystem, förlorar vi något mycket större än bara några enskilda arter.

När vi avverkar skog utan att tänka på mångfalden, riskerar vi att utplåna den komplexa väv av liv som gör våra skogar till något mer än bara en resurs för virke. Vi riskerar att förlora ett av våra mest värdefulla och livsviktiga ekosystem.

Vi måste börja förstå att skogar är mer än ekonomiska tillgångar – de är livsnödvändiga ekosystem som vi inte har råd att förlora. Att bevara biologisk mångfald i skogen handlar om att skydda hela livsnätet, där varje art, varje växt och varje djur spelar en viktig roll för att hålla systemet stabilt och levande. Och om vi inte skyddar detta nät av liv, riskerar vi att stå inför en framtid där vi inte bara förlorar våra skogar, utan också allt det liv som beror på dem – inklusive vårt eget.


Gunilla Hamne, Maria Danvind och sex andra medlemmar i Jämtlands skogsgrupp, en del av Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen