Politiska partier tillhör inte miljörörelsen

Ledarskribent Karin Källström skriver: ”Håll miljörörelsen borta från Jämtlands skogar”. Hennes text handlar huvudsakligen om den katastrof som hon menar skulle inträffa om Miljöpartiet fick något inflytande över skogspolitiken i en ny regering.

Politiska partier tillhör med etablerat språkbruk inte miljörörelsen. Från oss i miljörörelsen, i mitt fall Naturskyddsföreningen, är naturligtvis regeringsbildningen av största intresse, bland annat vad gäller utfallet för Jämtlands skogar.

När Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist under SVT:s partiledarutfrågning 8 september pratade om svenskt skogsbruk, så påstod hon att varannan avverkningsanmälan i Jämtland har stoppats av aktivister och att den tretåiga hackspetten är vanlig. Det var ren desinformation och påståendena sakligt grovt felaktiga.

Enligt Skogsstyrelsens statistik så stoppades i Jämtlands län 4,3 procent av de cirka 5 000 avverkningsanmälningar som lämnades in 2025. Under de första åtta månaderna år 2026 stoppades 5 procent av anmälningarna genom ideella miljöorganisationers överklaganden.

I fler än 95 procent av de stoppade ärenden hade Mark- och miljödomstolen bedömt att underlaget i ärendena var för dåligt eller att Skogsstyrelsen tillämpat artskyddslagstiftningen på fel sätt. Skogsstyrelsen ska nu göra om handläggningen av dessa ärenden. Vi har alltså med våra överklagningar sett till att mer lagenliga beslut ska kunna fattas av Skogsstyrelsen.

Man kan fråga sig om Centerledarens okunskap är så stor? ”Varannan” stoppad avverkningsanmälan var alltså i realiteten 5 procent. Att företräda ett riksdagsparti i Sverige inför valet år 2026 innebär att man har en politisk stab i ryggen. Människor som faktagranskar det man ska säga, men också valstrateger som tänker ut vilka budskap som kan gynna partiets politiska framgång i riksdagsvalet. Varför gavs denna vilseledning?

I den valenkät som Naturskyddsföreningen genomförde inför valet svarade både Center- och Miljöpartiet ja på frågorna om att ”skydda 30 procent av hav och land till 2030” respektive ”öka kolinlagringen i skog och mark”. Båda partierna vill, enligt sina respektive skogsprogram, stärka den biologiska mångfalden och sköta vår värdefulla natur.

Ledarskribent Karin Källström anser uppenbarligen inte att de lagar som berör skogsbruket ska följas eftersom hon menar att ”miljörörelsen ska hållas borta från skogarna”. Utan vårt ideella inventeringsarbete skulle situationen för de arter som har ett lagligt skydd varit betydligt sämre. För varken Skogsstyrelsen eller markägaren hade noteringar om dessa arters förekomst.

Hon skriver vidare att ”det finns ingen fråga som är förknippad med så mycket prestige för både Miljöpartiet och Centerpartiet, där verklighetsbilden är så skild och där det önskvärda utfallet är så annorlunda (som skogen).” Kom då ihåg att 2022 kom S, C och MP överens om en proposition om äganderätt och naturvård i skogen.

Allmänhetens bild av den gångna valrörelsen är att den präglats av övertoner och polemisering. Det var inte konstruktivt. Från miljörörelsens sida följer vi regeringsbildningen med största intresse och har en förhoppning om att det nu är slut på Tidöregeringens nedmontering av miljöpolitiken. Att det kliver in vuxna i rummet och förhandlar fram en politik i enlighet med de löften som gavs före valet.

Att då i en centerpartistisk ledare såga av grenen för ett tidigare samarbetsparti i övergripande skogliga frågor är inte konstruktivt.

Ulf von Sydow, ordförande Naturskyddsföreningen Jämtland Härjedalen