Vi kan leva med naturen

(Detta är del 3 av 3 i artikelserien Skogen vi ärvde – en serie texter om värdet med skogen och kärleken till skogen, och hoppet om en annan väg. Artiklarna är skrivna av Jämtlands skogsgrupps skrivargrupp – en del av motståndet mot skogslandskapets utarmning i Jämtland och Härjedalen. Här hittar du artikel 1 och artikel 2.)

Det är lätt att känna sig liten när man pratar om skogsbruk, klimat och biologisk mångfald. Debatterna handlar ofta om politiska beslut, bolagsstrategier och internationella avtal – sådant som verkar utanför vår kontroll. Men vi vanliga människor har faktiskt mer makt än vi tror. För våra val i vardagen spelar roll – både i det lilla och i det stora.

Det första vi kan göra är att se igenom de gröna fasader som många företag gärna målar upp. Så kallad greenwashing – där företag försöker framstå som miljövänliga utan att det finns täckning för det – är tyvärr vanligt, också i skogsindustrin. Certifieringssymboler på träprodukter eller papper betyder inte alltid att skogen har behandlats med respekt för naturen. Många av dessa certifieringar tillåter fortfarande kalavverkning och monokulturer. Som konsumenter kan vi kräva mer transparens. Vi kan ställa frågor, välja de lokala sågverken när vi bygger/renoverar och lära oss vilka märkningar som faktiskt gör skillnad.

Det andra vi kan göra är att stötta det naturnära skogsbruket – alltså det skogsbruk som sker med hänsyn till skogens långsiktiga värden och tillit till skogens miljonåriga intelligens. Skogsägare som satsar på lokal förädling av timmer istället för bulkproduktion av massaved bidrar till en levande landsbygd. Även om efterfrågan på ett alternativ till trakthyggesbruk är stort hos konsumenter och skogsägare, finns det inte många i Sverige som bedriver ett sådant skogsbruk idag och bra system för skogsägare som vill ställa om finns inte. Vi behöver liksom övriga Europa skapa förutsättningar för de som vill gå från hyggesbruket. Genom att efterfråga produkter från mindre skogsägare eller företag som bedriver ett hållbart bruk, gynnar vi inte bara naturen utan också jobb och lokal ekonomi i Jämtland och andra delar av landet.

Men kanske det viktigaste – och svåraste – vi kan göra är att minska vår konsumtion. För i grunden handlar många av problemen om att vi använder mer än vad planeten klarar av. Vi bygger, river, köper, slänger – och det kräver enorma mängder råvaror, ofta från just skogen. Genom att återanvända virke, inte använda engångsprodukter, välja återbrukat och reparera istället för att köpa nytt, minskar vi efterfrågan på det ohållbara skogsbruket.

Det här är inget som löser allt över en natt. Men varje steg räknas. När vi börjar se oss själva som en del av ekosystemet – inte som dess herrar – förändras också vår syn på vad som är värdefullt. Vi inser att skogen inte bara är till för oss, utan att vi också har ett ansvar för att andra arter kan leva i och av den när vi tar av den.

För sanningen är att vi inte äger jorden. Vi lånar den – av våra barn och barnbarn. Det vi gör idag formar deras morgondag. Och därför är det upp till oss att lämna efter oss mer än tomma rader av träd: vi måste lämna livskraftiga skogar, fungerande ekosystem och en känsla av att det går att leva med naturen – inte mot den.

Gunilla Hamne, Maria Danvind och sex andra medlemmar i Jämtlands skogsgrupp, en del av Naturskyddsföreningen