Skogspropositionen bör fällas i sin helhet
Det svenska högrationaliserade skogsbruket är inte en hållbar näring, det är en industriverksamhet som ödelägger fungerande ekosystem.
Den 19 maj behandlas regeringens skogsproposition i utskottet för omröstning och därefter i riksdagen den 15 juni (”Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk”). Om förslaget – som i direktivet var styrt till en av politiken på förhand vald lösning – skulle genomföras fullt ut backar Sveriges miljöambitioner tillbaka till 1980-talets brutala utarmande skogsbruk.
”För mig är det viktigt att ha ett nära utbyte med rådet om aktuella frågor i skogspolitiken, så att vi tillsammans kan stärka och effektivisera arbetet med skogsnäringspolitiska frågor”, sade landsbygdsminister Peter Kullgren när han i januari 2025 meddelade tillsättandet av ett råd bestående av åtta män och fyra kvinnor, alla i vd-position eller motsvarande från skogsproduktionsintresset. Skogsstyrelsen är kritisk och skriver i rapporten ”Makten över skogen” att det råder ”svängdörrar mellan politik och näringsliv”.
Den rådande skogspolitiken, av riksdagen beslutad 1993 och än gällande, ska kännetecknas av två jämställda mål – ett miljömål och ett produktionsmål. En av utredningens sakkunniga (SOU 1992:76), Ulf von Sydow, skrev då: ”Om utredningens förslag blir vägledande för vår framtida skogspolitik kommer den biologiska utarmningen av våra skogar att fortsätta. Sverige kommer inte att kunna leva upp till sina internationella åtaganden på naturvårdsområdet och heller inte till de miljö- och naturvårdsmål som fastställts av riksdagen.” Såväl Naturvårdsverket som Skogsstyrelsen bekräftar i rapporter 2024 och 2025 att den analysen var korrekt.
Regeringen har inte visat något intresse av att upprätthålla balans mellan målen. Det finns inget regeringskopplat motsvarande råd för miljö/biologisk mångfald. I samband med FN-mötet i Montreal december 2022 (COP 15 CBD) uttalade miljöminister Romina Pourmokhtari: ”Jag kommer se till att vi skyddar den värdefulla skog vi har, och det är också en budgetpost som är stor om man jämför med andra budgetposter på miljöområdet. Men jag har inga nya skarpa förslag att berätta om kring hur vi ska hantera skogspolitiken i Sverige” (DN 19/12 2022).
Efter tre och ett halvt år har ännu inga ”skarpa förslag” presenterats; bara ett råd där landsbygdsministern sätter sig i knäet på skogsindustrin och en skogsutredning (SOU 2024:91) som kraftigt stimulerar ett aggressivare skogsbruk. Utredaren var tidigare chef och strateg på Södra Skogsägarna. Gällande ”den stora budgetposten” så är anvisat belopp 2026 lägre än 2022 och planeras minska ytterligare med en tredjedel kommande år med nuvarande regering.
EU:s politik inom området kräver att skyddet av skog i Sverige snabbt ökar och att det krävs ökad kolinbindning i skogen (enligt LULUCF). Det innebär att avverkningsnivåerna måste sänkas. Statsminister Ulf Kristersson har tillsammans med sin finländske kollega skrivit till EU och påtalat att detta ”skulle medföra allvarliga konsekvenser för våra ekonomier och arbetsmarknader”. Sanningen är att under nuvarande skogspolitik (1993–2022) har sysselsättningen i branschen minskat med 41 procent, avverkningarna ökat med 30 procent och skogsnäringens bidrag till BNP-tillväxten (förädlingsvärdet) minskat med 3 procent (Skogsstyrelsen Rapport 2024-11).
Dagens skogsbruk är inte en del av en ”grön omställning”. Det är en rovdrift på en nationell resurs som inte följer de grundregler som slogs fast redan 1987 i hållbarhetspolitikens globala grunddokument, Brundtlandrapporten: ”Ett minimikrav är att en hållbar utveckling inte hotar de naturliga system som utgör grunden för livet på jorden dvs atmosfären, vattnet, jordarna och organismerna.” Med 1 000 arter hotade av skogsbrukets verksamhet och en årligen ökad svårighet att nå de fastlagda miljömålen, är inte det högrationaliserade skogsbruket av idag en hållbar näring, det är en industriverksamhet som årligen ödelägger fungerande ekosystem. De årliga avverkningarna av 26 000 hektar kontinuitetsskog måste upphöra.
Skogsvårdslagen föreskriver att verksamhetsutövaren i skogen ska samråda med berörd sameby före avverkning inom byns året-runt-marker. Rennäringen är ett av Sveriges lagbundna riksintressen på grund av att det innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter. Näringsminister Ebba Busch har nu aviserat att hon önskar upphäva detta, då det hindrar andra näringar, såsom gruvbrytning och fritidsintresset jakt. Svenskt kalhyggesbruk är idag starkt stressat av rennäringens rättmätigt höjda tonläge. Effekten har så här långt blivit att tre internationella bolag har aviserat att de slutar köpa produkter från svensk pappersindustri.
Vår slutsats är att den svenska skogsbruksmodellen är vid vägs ände. Om regeringens proposition antas kommer det att påskynda skogsbruksmodellens motgångar och försvåra branschens lönsamhet.
Krisen för klimatet och den biologiska mångfalden kräver att regeringens skogsproposition fälls i dess helhet. Följande fyra punkter måste akut hanteras i nuläget:
- Skydda alla kvarvarande kontinuitetsskogar i enlighet med EU:s gröna giv.
- Genom sektorsansvaret bör avverkningar med kalhyggesmetod beläggas med en tydligt beteendepåverkande naturskyddsavgift som delfinansierar reservatsbildning och intrångsersättningar.
- För att klara målen inom LULUCF bör markägare som förlänger skogens omloppstid ersättas för den kolinlagring de bidrar med samtidigt som avverkningsnivåerna i Sverige sänks.
- Rennäringens ställning måste stärkas och ges viss vetorätt mot avverkningar inom året-runt-markerna.
Britta Marakatt-Labba
konstnär och renägare, Övre Soppero
Göran Greider
författare och chefredaktör, Dalafloda/Årsta
Sverker Sörlin
författare och professor miljöhistoria, Åsele/Stockholm
Ulf von Sydow
ekolog/naturgeograf och ordförande för Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen, Östersund/Åre
